Marja Lahtinen och Jonna Farin är finskspråkiga som också talar svenska på sina jobb. Om ordförrådet tryter, inflikar de några ord på finska.
Både Marja Lahtinen och Jonna Farin har jobbat en längre tid med uppgifter som kräver kommunikation på både svenska och finska. De har ett enkelt recept till alla som tycker svenska är jobbigt.
– Det bästa sättet att bli bekväm med ett annat språk är att helt enkelt använda det, konstaterar de.
Deras utgångspunkter är lite olika men historien har också vissa gemensamma punkter, som exempelvis studier eller jobb i Sverige.
Jonna Farin är ansvarig ungdomsarbetare i Sjundeå. Hon inledde sin tvåspråkiga karriär då hon som tonåring extraknäckte i butik i Virkby där det finns många som talar svenska.
Av alla sysselsatta i Finland var 46 procent verksamma i tvåspråkiga landskap år 2004.
– Jag tänkte det var bra att alltid betjäna kunderna på deras språk så jag började prata min skolsvenska i kassan. Det uppstod en del missförstånd i början, men kunderna tog det hela med humor. Det räckte inte länge innan jag klarade mig hyggligt på den svenska som behövdes i jobbet, säger hon.
God svenska anställningskrav
Marja Lahtinen, arbetarskyddsfullmäktig på Esbo stad, hade liksom Farin under hela skolgången svenska som första främmande språk.
I samband med sina studier i historia vid universitet i Helsingfors var hon 2004 under ett halvt år utbytesstudent i Uppsala, där studierna gick på svenska.
– Jag bodde tillsammans med svenskar, men på fritiden umgicks jag mest med andra utbytesstudenter. Därför blev det språkliga utbytet inte helt optimalt. Det gjorde det i alla fall lättare att söka en plats i Esbo där ett av anställningskraven var goda kunskaper i svenska, säger Lahtinen.
– Det bästa sättet att bli bekväm med ett annat språk är att använda det, anser Marja Lahtinen.
Förutom att Jonna Farin läste svenska i skolan deltog hon en sommar av purt intresse också i ett språkläger i Lovisa. Efter skolan jobbade hon dessutom en sommar inom hemtjänsten i Stockholm.
– Det var nog en större kulturchock än butiksjobbet i Virkby. Klienterna i Stockholm pratade olika dialekter och använde slangord och specialord som jag ibland hade svårt att förstå, säger Farin.
Under sina studier i samhällspedagogik var hon också ett halvt år på utbyte i Danmark och fick samtidigt det språket på köpet, mycket tack vare grunderna i svenska.
– Min svenska har förbättrats avsevärt under mina fem år i Sjundeå. I mitt jobb som uppsökande ungdomsarbetare är det bra att ungdomarna får tala sina modersmål eftersom det ofta gäller känsliga frågor som kan beröra hela deras framtid, säger Farin.
Bra med förberedelser
Då Lahtinen började på Esbo stad 2007 som expert på dokumentförvaltning behövde hon också i praktiken svenska i jobbet.
– I början gick det kanske lite styvt eftersom jag tyvärr inte hade använt svenska i mitt vardagsliv efter sejouren i Sverige, säger hon.
Därför började Lahtinen målmedvetet använda svenska i situationer där hon kunde förbereda sig.
– Poängen är att jag blev säkrare på svenska ju mera jag talade. Det svåra är sedan att skriva ett levande och modernt språk på svenska.
Jonna Farin berättar att det är typiskt på jobbet att man börjar på svenska eller finska, för att sedan byta språk när man talar om viss sak, och sedan tillbaka igen.
– När jag på lunchen samtalar med kolleger från vartdera språklägret tänker jag inte numera på vilket språk jag talar. Det är också trevligt att märka hur positivt överraskade tvåspråkiga föräldrar är när jag talar svenska med dem i telefon. Då vet jag att jag lärt mig språket bra, säger hon.
Farins personliga dröm är att kunna tala svenska precis lika flytande som finska.
– Men jag är inte där ännu, säger hon på samma flytande svenska som hela intervjun gått på.
Jonna Farin drömmer om att kunna tala svenska precis lika flytande som finska.
Svenskkunskaperna uppskattas
Lahtinen blev vald till heltidsanställd arbetarskyddsfullmäktig vid bildningssektorns stab 2014. Då ingick endast de svenska bildningstjänsternas förvaltning i hennes ansvarsområde och användningen av svenska i jobbet minskade klart.
– Från årets början har de svenska bildningstjänsterna i sin helhet hört till mitt ansvarsområde som arbetarskyddsfullmäktig. Det innebär att jag igen aktivare använder svenska i jobbet. Allmänt taget uppskattas det att jag talar svenska i många sammanhang. Jag skulle säga att det inte finns några språkmurar, det gäller bara att våga prata, säger Lahtinen.
Det är enligt henne inte heller någon skam att ta ”det andra inhemska” i bruk om ordförrådet tryter.
– Det är vanligt att jag i ett samtal med en finlandssvensk kan säga några ord på finska, på samma sätt som finlandssvenskarna kan göra sinsemellan.